Klarar jag det här, då klarar jag allt!

Hur vet man egentligen? visst ibland är det jobbigt, och svårt. fast mest bara tomt. bara nollställt. Jag ska alltid vara så jävla stark i mig själv. det är fult att vara svag. egentligen kanske jag är mjuk som en jävla dukudde jävel. men vafan vet jag?!.
men om mitt sinne är fullt fungerbart i fortsättningen kankse jag får en uppenbarelse. eller får något som är värt. eller får som jag vill! eftersom att jag har lillasyster syndrom. Jag vill få som jag vill jämt. och om jag inte kan det. då kan jag inget. då känns allt såhär OVÄRT och meningslöst. och bortkastat?! . om ens det. eller somsagt vad vet jag. och nu bara skriver jag utan att andas, utan att le utan att ge. bara skriva för att få bort tomhet. eller vad jag nu vet.. Jag tror att man aldrig kan bli kär på samma sätt två gånger. Jag vill nog mera hitta mig själv. måste typ åka på hitta dig själv läger till ett kloster i Norra ITalien eller något. i den stilen. jag skulle få ensamhetsångest. men det är jag värd!

Kommentarer
Postat av: Lena

Det är INTE dåligt att vara svag, i alla fall inte psykiskt. Det är en annan sak att ha svaga knän och tro att man klarar allt, för det gör man inte. Då måste man träna... (ehee? varför skrev jag det för?)



I alla fall... tomheten är inte en tomhet egentligen. Oftast är det undertryckta känslor, och de måste du få utlopp för. Det är inte fult att gråta. Var dig själv, stoppa inte dig själv så mycket. Om du inte vill vara som vanligt en dag ska du inte behöva vara det. Ingen kommer att komma ihåg det om hundra år.

2009-05-09 @ 13:40:50
URL: http://jordgubbslena.blogg.se/
Postat av: F®ıdeΩ

Haha, gör det.. hoppas att du blir en nunna xd, vad mobbad du skulle bli i skolan :O.. nej jag skojade , f'låt :P

2009-05-10 @ 22:30:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0