Malin Berglund

Jag är inte så sugen på någonting just nu.

Det ända jag vill är att läsa, knåpa ihop egna julklappar och äta mysiga adventfrukostar i ett mysigt kök fullt med värmeljus och lussebulledoft. I en supermysig sekelskifteslägenhet i stockholm som jag skulle bo i, tillsammans med Alex. 

 

Istället sitter jag i en 90säng, i ett litet litet rum, utan varken värmeljus eller lussebulledoft. I ett land där man inte firar advent och utan Alexander. 

 

Som tur är, i dessa miserabla hemlängtartider, har jag världens finaste syster och världens finaste vän som båda har skickat mig paket med marabou. 

I helgen har jag spenderat mina nätter i London, åkt båt på themsen, gjort djupa konstanalyser på tate modern,  lyssnat på liveband och dansat loss på KOKO's och spatserat på oxford street nattetid med underbart sällskap och en belgisk våffla med choklad. 

 

och sen på Söndagen fick jag, inte en dag försent, plocka upp Alexander på Gatwick innan vi begav oss mot Brighton för att få 3 hela dagar tillsammans!!! Äntligen.

Idag är det söndag, men inte vilken söndag som helst. I sverige firas idag fars dag och jag skulle mer än gärna varit hemma hos mina föräldrar just nu, sitta på diskbänken, smutta vin och kolla på medans pappa lagar sin favoritmat. Få oerhörd energi av mammas varma kramar och disskutera världens undergång med min syster. 

 

Här i Storbritanninen så är denna dag rememberance day. man ska idag tänka lite extra på alla som har dött för england i krig. Idag hade jag en tänkardag med min kompis, vi satt i ett underbart solsken, testade konstiga kakor och tänkte på det mesta. för att vi skulle få lite mer känsla gick vi till en kyrkogård. det var riktigt höstfint. 

Denna vecka började med Bonfire Night, en kväll som, här i england, spenderas vid stora bonfires med eldparader och häftiga fyrverkeriarrangemang. 

Jag och några vänner åkte till en litenliten stad 20 min från brighton, som heter Lewis. I Lewis har dom nämligen det största bonfire firandet i hela Storbritannien så vi tänkte att det skulle vara kul att fira ordentligt. Och det var verkligen ordentligt.. i den lilla satden var det 50.000 människor som alla skulle stå längst fram och kolla på paraden. Men med alla små firecrackers och fyrverkerier som sköts av, den lite för berusade, folkmassan var jag faktiskt riktigt glad att jag kom hem helskinnad.  

Självklart måste man, som fejkad britt, dricka massor massor te och äta scones. Därför, Med en karta, varma jackor, mössor och ett hejdundrande bra humör, försökte jag och Jessica ta oss (efter lite research) till ett Cream-tea ställe som var med på top-10 listan över bästa teställena i hela storbritannien. Efter mycket om och men hittade vi det i stadsdelen kemp town.

Efter en vecka av guidningar, nya vänner, kafebesök, öldrickande och läxskrivande så har jag inte bara hunnit samla mig och komma in i en slags ny rutin, utan också kunnat samla ihop en liten bildsammanfattning av min första vecka här.