Malin Berglund

Tungt känns det som kallas huvud. Tungt och fullt av ofrivillig egoism. I hörnen mest-
Allt jag vill är att känna doften av sommar. Att använda svaghet är att tvivla på individen. att tvivla på sin egen rättrådighet. Förlöjliga sin position.
Ibland är det värre med en endaste flisa. Värre än när någonting går mitt itu- När det repareras blir skadan fulare och mer märkbar, kankse ärorikt märkbar. Om man målar med blå, mörkblå färg så syns den inte - men den finns. Endast som en täckande mantel av förhoppningar. det kallas yta.

Nu inser jag lyckan i att dela täcke. Även när man vaknar utan och är iskall.